En kylig och dimmig morgon i början av oktober skickade vi djur till slakt för första gången. Det var en drabbande och märklig upplevelse. Einstein, Zweistein, Ingolf och Mille klev lugnt ombord på slaktbilen och försvann iväg till Brålanda. 

Morgonen då de hämtades fick de en stor hink med äpplen och extra mycket klapp av Gustaf och mig. Det var väldigt mysigt, men om det gjorde avskedet lättare för alla inblandade vet jag inte. Men kanske handlar det inte om att man ska göra det lätt för sig. Kanske det handlar mer om att göra det bra.

Och jag tycker verkligen att korna har gjort ett otroligt bra jobb på markerna där de har gått samtidigt som vi vet att gullisarna ju har haft ett väldigt bra liv hos oss här i byn. 

Så även om det var en märklig känsla att lasta djuren på slaktbilen känns det ändå rätt på något sätt. Och vi kommer ju att minnas dem, som individer med sina egna personligheter och särdrag. Så där som alla djur förtjänar att bli ihågkomna.